Jive
Jive är den snabbaste och mest energiska av de fem internationella latinamerikanska danserna, en sällskapsdansande ättling till amerikansk swingdans. Den är ljus, studsande och full av sparkar och flicks, och den avslutar varje internationellt latinprogram.
Alla dansstilarI korthet
- Stilar
- Internationell latin
- Taktart
- 4/4
- Tempo
- 42–44 takter per minut (168–176 slag) · WDSF:s regler 43 takter per minut (172 slag) · NDCA:s regelbok WDSF anger ett intervall för varje internationell dans. NDCA anger ett värde för varje dans på sin lista och låter musikansvarig avvika med en takt per minut (två för Nightclub-danser). Där ingen av dem anger något tempo är intervallet typiskt, inte en regel.
- Fattning
- Sluten och öppen fattning
- Tävlingsnivåer
- Bronze-, Silver- och Gold-syllabus, därefter Open och Championship, för amatör-, proffs- och Pro/Am-par
- Ursprung
- Amerikanska swingdanser, standardiserade i Storbritannien 1930- till 1940-talet; ISTD-syllabus 1947
Ursprung och historia
Jivens rötter finns i de swingdanser som växte fram i afroamerikanska samhällen i USA i slutet av 1920-talet och på 1930-talet, framför allt Lindy Hop i Harlems balsalar. Ordet självt var afroamerikansk slang för glatt eller lekfullt prat, som blev känt under den eran genom bandledaren Cab Calloway, och på 1930- och 1940-talen kallades swingdans i allmänhet ofta jitterbug.
Omkring andra världskriget förde amerikanska soldater med sig jitterbug och Lindy Hop till Storbritannien och kontinentala Europa, där unga dansare snabbt tog till sig dem. I USA kom dansen att kallas swing; i Storbritannien blev namnet jive kvar, och boogie-woogie och andra lokala varianter växte fram vid sidan av.
Brittiska lärare tämjde och standardiserade den sedan. ISTD:s första latin- och amerikanska syllabus 1947 innehöll American Swing, eller Jive, och dansen förfinades till en kompakt, skarp stil på stället, helt olik originalet. Man brukar datera att den kom med i de internationella latinmästerskapen som den femte latinamerikanska dansen 1968. Se dansidrottens historia för den större berättelsen.
Karaktär och känsla
Jive är glad, fräck och atletisk. Den dansas på trampdynorna med livlig knärörelse, skarpa sparkar och flicks och en stark känsla av studs, och till skillnad från de flesta swingdanser stannar den till stor del på samma plats i stället för att förflytta sig. Energin kommer från fart, skarpt benarbete och snabba byten mellan sluten och öppen position.
Grundmönstret är ett rock step följt av två chassé, samma uppbyggnad som i ett swing-grundsteg på sex räkningar. Det som skiljer jive är fotarbetets precision, en tät ram och det mycket snabba tempot, som gör den till en av de mest konditionskrävande danserna.
Internationell latin
- Grundräkning
- 1, 2, 3 a 4, 3 a 4
- Taktart
- 4/4
- Tempo
- 42–44 takter per minut (168–176 slag) · WDSF:s regler 43 takter per minut (172 slag) · NDCA:s regelbok
- Fattning
- Sluten och öppen fattning
WDSF:s tävlingsregler anger jive till 42–44 takter per minut, vilket är 168–176 slag per minut, och gör den till den snabbaste latinamerikanska dansen räknat i slag. Grundsteget räknas rock, rock (1, 2), sedan två chassé (3 a 4, 3 a 4), eller snabb, snabb, snabb a snabb, snabb a snabb. 'A' är ett kort, svingat steg strax före nästa slag, vilket ger chasséerna deras böljande känsla.
Paren rör sig mellan sluten fattning, öppen position och korta stunder isär, med damen svängande under herrens arm i många figurer. Domarna letar efter skarpa, kontrollerade sparkar och flicks, exakt chassétiming i fart, jämn studs och energi som håller till slutet av musiken, som är den sista dansen i ett krävande program.
Grundfigurer
- Basic in Place
- Fallaway Rock
- Fallaway Throwaway
- Link
- Change of Places Right to Left
- Change of Places Left to Right
- Change of Hands Behind Back
- American Spin
- Walks
- Whip
Figurnamnen anges som i syllabusen, på engelska.
Där den tävlas i
Jive är den femte och sista dansen i det internationella latinprogrammet, efter samba, cha-cha-cha, rumba och paso doble. Den dansas på alla nivåer från Bronze till Open av amatörer, proffs och Pro/Am-par; se nivåer och kategorier. Det finns ingen jive i American Rhythm: dess amerikanska motsvarighet är East Coast Swing, som tävlingssystemet i USA kör som Rhythm Swing.
Där den dansas socialt
Sällskapsjive är populär på dansskolors fester och latinkvällar, och dansare som kan den anpassar sig lätt till ett socialt swing- eller rock and roll-golv. I Storbritannien och på andra håll i Europa bär den sociala dansen Modern Jive, och swingdanser som Lindy Hop och boogie-woogie, dansens sociala rötter vidare.
Tips för nybörjare
Håll dig på trampdynorna och knäna mjuka; studset kommer från benen, inte från axlarna.
Håll chasséerna små. Vid 42 takter i minuten hamnar du efter musiken med stora steg.
Öva grundsteget långsamt med den svingade 'a'-timingen innan du arbetar i full fart.
Bygg upp konditionen genom att dansa två eller tre hela låtar i rad; jive kommer i slutet av latinprogrammet när benen är trötta.
Sträck tårna på sparkar och flicks och för tillbaka foten snabbt under dig.
Musik
Sällskapsjive dansas till snabb, swingande musik i fyrfjärdedelstakt med ett kraftigt backbeat: jump blues, boogie-woogie, rock and roll från 1950-talet och uppåtgående swing och pop arrangerad för tävling. Musiken ska swinga, med 'a' före varje slag tydligt kännbart.
Närliggande danser
East Coast Swing
East Coast Swing förklarad: Lindy Hop-rötterna, tävlingstempot i American Rhythm, trippelstegets grundsteg, centrala figurer och var den dansas.
Lindy Hop
Lindy Hop förklarad: swingdansen som föddes i Harlem kring Savoy Ballroom, den omstridda historien om namnet, typiska tempon och swingouten.
West Coast Swing
West Coast Swing förklarad: slot-swingen från Kalifornien, typiska tempon, sugar push och anchor step, WSDC:s poängnivåer och var man dansar den.
Samba
Sällskapssamba förklarad: de brasilianska rötterna, WDSF:s tempo på 50–52 takter per minut, sambastuset, räkningen 1 a 2 och de första figurerna att lära sig.
Cha cha
Cha cha förklarad: de kubanska rötterna, de officiella tävlingstempona, varför både latin och Rhythm bryter på 2 och hur stilarna skiljer sig i fattning och figurer.
Frågor
Vilket tempo har jive?
WDSF anger jive till 42–44 takter per minut, vilket är 168–176 slag per minut. NDCA använder 43 takter per minut för internationell jive på sina tävlingar.Vad är skillnaden mellan jive och East Coast Swing?
Båda använder ett rock step och två trippelsteg, men jive är mycket snabbare, mer kompakt och dansas med skarpa sparkar och flicks, medan East Coast Swing är långsammare och mer avslappnad. Jive är en internationell latinamerikansk dans; East Coast Swing är swingen i American Rhythm och en vanlig social dans.Hur hänger jive ihop med Lindy Hop?
Jive härstammar från swingdanserna, framför allt Lindy Hop, som amerikanska soldater förde till Europa på 1940-talet. Brittiska lärare standardiserade den till en kompakt sällskapsdans, medan Lindy Hop behöll sin åttaräkning och sin förflyttande, sociala karaktär.Varför ingår jive i latinavdelningen?
Den är inte latinamerikansk till sitt ursprung. Den grupperades med de latinamerikanska danserna när brittiska lärare byggde sitt latin- och amerikanska syllabus, som innehöll en amerikansk swingdans vid sidan av de latinamerikanska.Källor
- WDSF Competition Rules 2026, Rule E.3 Music (tempo table)
- NDCA Rule Book, July 2026: Section IX.B Approved Tempi and Appendix 1 International Jive figures
- ISTD: Latin American faculty history (1947 syllabus, American Swing or Jive)
- Wikipedia: Jive (dance), citing Schuller and Bottomer
Det här är sidan skriven utifrån. DanceFlow är inte knutet till, rekommenderat av eller godkänt av någon av dessa organisationer.
Senast kontrollerad mot källorna 3 november 2026.
Undervisar du eller leder du kurser i den här dansen?
DanceFlow planerar lektioner, kurser och träningspass och samlar varje elevs figurer och framsteg på ett ställe.